Hösten 1982 var jag på Söderstadion tillsammans med farsan. Jag kommer ihåg att han i början av matchen hjälpte mig upp i det träd som fortfarande står i hörnan mellan Norra och Östra läktarna. Då ett ungträd, idag ett ganska stort, lövbevuxet träd.
Och igår kväll satt jag i första halvleken och tänkte på den där matchen mot Elfsborg för nästan 27 år sen. Jag tänkte att det är rätt skumt att vi först efter så många år ser en match på Söderstadion på nytt.
Och det trots att vi alltid pratat om Hammarby, alltid dömt och hyllat. Jag lite mer engagerad, lite mer initierad än honom vilket jag tror han gillat.
Och som vi krampade, farsan och jag.
Innan och under matchen tills smygfascismen återigen lade sin dömande hand över en publik de anser sig tala för, representera och – ta ansvar för.
Att med symboler, uttryckssätt, koordinerande samt agerande i linje med ”vi är den rätta vägen, vi är det rätta och är ni inte med på det så kommer vi att spöa er, era jävla f-ttor”...
… är ingenting annat än ren och skär fascism.
***
Och farsan – som för första gången tog med mig till Söderstadion 1971 – sjönk ihop på E-läktaren när styrelsen via primatåtgärder skulle avsättas mitt under match.
Då igår kväll, önskade jag att farsgubben, (som jag aldrig rått på i låtsasbråk för att han har sin boxarkarriär i ryggmärgen och i händerna) var fem år yngre och att jag hade kunnat ta rygg på honom när paraden av anonyma mörkermän skulle förnedras ut från Södra.
Men vad gjorde jag?
Har vi alla degraderats till nyttiga idioter under diverse ”grupperingars” tankesätt och handlade bara för att vi gemensamt är ense om en sak – att vi håller på Hammarby?
Hördes vi? Vi, den tysta majoriteten, hördes vi när klubben på nytt våldtogs på sin själ?
***
Farsan gav mig en knuff i livets början via ett liv på Södermalm under några år i början på -70-talet. En knuff som gjorde mig till Hammarbyare.
Jag pratar om en farsa som påverkat mig, bannat mig, gillat/ogillat sin sons lev och leverne. Jag pratar om en farsa som alltid brytt sig, alltid tagit parti oavsett vilka jävla dumheter grabben hittat på. Jag pratar om ett liv idag som jag och han har gemensamt utanför familj och släkt. Jag pratar om hans och mitt förhållande till en klubb vi alltid kommer att fans till.
En klubb som smygfascisterna vill ta kål på för att de med våld anser sig ha rätten att bestämma över mig, min farsa och du som läser detta.
***
Och till er våldtäktsmän ger jag nu rådet:
Ni kan så mycket bättre, right? Ni vet precis den demokratiska spelordningen som gäller enligt stadgarna. Samla ihop er. Låt er rätt att kalla in till ett extra årsmöte tala.
Välj er styrelse, ta ert ansvar, vinn Allsvenskan åt oss. Vartenda år.
***
Jag är strax på väg in i duschen för att åka in till stan och ”representera Hammarby i arenaprojektet”.
Men så här ett knappt dygn efter de ”lyckade aktionenerna” på Norra och Södra känns det fullständigt meningslöst för jag vet precis vilka frågor arkitekter, Globenanställda, projektkontor, politiker, stadshustjänstemän, företagare och annat löst folk ”vi från Bajen” kommer tvingas svara på…
***
Jag kalkylerar i huvudet vilket nytt intäktstapp klubben utsätts förutom det som händer vid eventuell degradering. Tårarna börjar trilla när jag summerar den huvudräkningen. Analysera vad som hänt i all ära men HUR ska det hända på ett bättre sätt? Ge mig ett HUR så kan vi snacka.
***
Jag ska fan ringa upp farsgubben ikväll och tvinga honom att vi går på nästa match tillsammans. Nu känns det som om att jag är skyldig honom det. Kanske ni andra bajare kan ta med er era förebilder och påverkanspersoner som gav er ett liv som bajare - då blir det fullsatt på Söderstadion, flera gånger om...