En fotbollsklubb med elitambitioner kan lite grovt karaktäriseras av att det är en fotbollsklubb vilken har en mindre eller större volym supportrar som följer klubben med varierande konsumtionsgrad.
Supportrar är basintäkter för klubben och finns supportrar på läktarna, kommer media med kontinuitet att bevaka ”företeelsen” på ett sätt som gör att även supportrar som inte går på matcherna (de finns) kan följa med vad som händer på och utanför plan.
Och om media bevakar klubben blir företag intresserade att – som det heter i en definition på sponsring – vilja ”associationsmarknadsföra” sig med klubben och ett pris och ett innehåll för den rätten upprättas mellan rättighetsägaren (klubben) och rättighetsköparen (sponsorn).
Den tredje intäktskällan är den riktigt stora och det är givetvis ett smaskigt tv-avtal som menas. Ett tv-avtal som löper ut efter säsongen 2010 och vars förhandlingar inför ett nytt avtal, är påbörjat.
Där har ni alltså grunden för dokusåpan Allsvenskans samtliga deltagare/klubbar – att det finns ett publikt intresse som ger ett medialt intresse som i sin tur attraherar företag att delta/investera i såpan. Enkelt, va?
***
Men det svåra är inte att analysera hur klubbarna har arbetat för att nå sina intäkter. Det svåra är att analysera och ge förslag på hur klubbarna ska arbeta för att nå sina intäkter. Intäkter vars ursprung lite kvasifilosofiskt utgår ifrån frågan som bara filosofiska svar att ge: Varför finns Hammarby?
***
”Kärnverksamheten” i Hammarby Fotboll AB kan kokas ned till att klubben och aktiebolaget finns till för att spela fotboll på så hög nivå som möjligt i Sverige under de förutsättningar klubben har eller ämnar försäkra sig om.
För Hammarby IF Fotbollförening kan kärnverksamheten beskrivas som att utbilda och utveckla ungdomsspelare och ledare.
(Båda definitionerna är arenabloggens egen och således inte något som är fastställt från officiellt förenings-
och AB-håll).
Alltså, för elitfotbollsverksamheten i Hammarby är publikens grundfinansiering A och O ställt mot att det för ungdomsverksamheten i princip är så att den lever sitt eget liv byggd på ideellt arbete, bidrag, insamlingar, gåvor, medlemsavgifter etc.
Dock kan ungdomsverksamheten i Hammarby jämföras med en idrottsförening som har ett seniorlag i division 1–2.
Verksamheterna skulle inte gå runt om det inte även fanns företag lokalt som ser en goodwill i att sponsra just sin ”lokala” klubb – oavsett om det är lokalt i en division 2 klubb i Västergötland eller om det är den mest kända ungdomsfotbollsklubben på Södermalm.
***
Arenabloggen må vara ute och cykla men här en bakgrund till elitfotbollens fort- och överlevnad i Hammarby. En bakgrund som längre ned önskas din hjälp att utveckla:
Hösten 2006 avbröts derbyt Hammarby vs Djurgården på Söderstadion. Vad som hände vet ni alla men vad som följde i efterskvalpet var bland annat att politiker, olika representanter för förbund, andra klubbledare i Sverige (varför lär sig aldrig vissa klubbledare att en enkel policy som officiell klubbrepresentant är att endast uttala sig om sin egen verksamhet? För skit drabbar även ens egen, på ytan rentvättade, fläkt emellanåt) och även några upprörda företrädare inom Hammarby, ganska unisont krävde – hårdare tag och att klubbarna skulle ta ett större ansvar.
***
Operativt ansvariga i Hammarby satte sig ned och funderade om det här med hårdare tag och att klubbarna ska ta ett större ansvar för att komma tillrätta med vad en promilles-promille del av totala publiken faktiskt tilldelat Hammarby för negativa följder räknat på goodwill (klubbvarumärket dårå…), ökade kostnader och minskade intäkter.
Vad ansvariga kom fram till var att det här inte håller längre, det är fan inte meningen att en fotbollsklubb ska åläggas vara polis, åklagare, häkte, domstol och fängelse som kontentan av många proffstyckares synpunkter och förslag kan sammanfattas från hösten 2006. Det är inte ett rättssamhälle som klubbens anställda är satta att sköta utan det är vår publiks väl och ve!
***
Ett ord som dominerade agendan 2006 för klubbars arbeten på matcherna – eller evenemangen som matcher beskrivs manualmässigt inom svensk elitfotboll – var Säkerhet.
Vad är det för ett negativt laddat ord egentligen när vi pratar om att publiken på en Hammarbymatch önskar ta del av och vara en del av en stämning där en trygghet på och utanför läktarna ska garanteras samtlig publik?
***
Engelskan har två uttryck som används flitigt i arena- och evenemangsmanualer inom UEFA och FIFA och det är Safety och Security – två begrepp med olika innebörd som i elitfotbollens svenska översättning kort och gott blivit Säkerhet.
En allsvensk klubb är idag ålagd att ha en säkerhetsansvarig. Det finns inom förbund och branschförening Säkerhetsgrupper och säkerhetsmöten hålls innan säsong, före varje allsvensk match. Till och med i vårt eget arenaprojekt finns en speciell Säkerhetsgrupp uppsatt av projektkontoret.
***
Så hösten 2006 begravdes ordet Säkerhetsarbete i Hammarby och istället antogs begreppet Publikservice för att på så vis, med lite lateralt tänkande, närma sig en bättre översättning och ett större innehåll i många frågor samlat i ett begrepp, en idé om ett arbetssätt.
Inte bara som en översättning från engelskans begrepp alltså utan en bättre översättning på det som är elitfotbollens fort- och överlevnad i Hammarby – att leva av sin publiks konsumtion som den starkaste faktorn för att kunna spela på en så hög nivå som möjligt i Sverige.
***
Självklart blev grönvita företrädare på olika möten inom familjen svensk fotboll under något år efter 2006 idiotförklarade när publikservice förklarades som ett bättre ord för svensk fotboll att arbeta inom, och med, än säkerhet.
Att det är service till publiken vi alla lever av och inte hårdare tag trillade inte riktigt ned hos alla som tog del av Hammarbyrepresentanters förklaringar och motiveringar.
***
Men tiden går och pratar man med Hammarbys ”avdelning för Publikservice” idag – evenemangsansvarig Göran Rickmer och bevakningssamordnare Putte Gröndal (trivselsamordnare en bättre titel? Kanske inte, va…) idag – så garvar de lite lätt åt att publikservice nu tre år senare spritt sig inom familjen svensk fotboll. Det pratas publikservice i olika kommittéer, möten och andra sammankomster familjen arrangerat sista året.
Och er fluktbög på andra klubbars hemsidor kan rapportera att begreppet publikservice nu även kan återfinnas i officiella dokument både här och där hos konkurrenterna i tabellen…
***
Så tillbaka till det här med Hammarby, publikservice och nya arenan vilket arenabloggen varit och nosat på vid några tillfällen.
Söderstadion idag och Söderstadion imorgon är två helt olika förutsättningar för AB:s kärnverksamhet och dess grundintäkter.
Och nu när det återstår några veckor till att byggentreprenören är utsedd och funktionerna på plan- och sektionsritningarna i förfrågningsunderlaget ska ritas klart i detalj, önskar arenabloggen att ni läsare mejlar in er syn på begreppet publikservice idag – och imorgon.
Alla bajare har nog sin inre syn framför sig gällande ett supporterliv (eller sponsorliv) på nya arenan oavsett var man sitter eller står på Söderstadion idag.
Och det är förmodligen även så att ni som är intresserade av projektet nu har suttit på kammaren sedan förra hösten och funderat i tusen olika frågor och kommit på tusen olika, bra och önskvärda lösningar som borde byggas in på nya arenan, eller arbetas med, för att just du ska trivas i frågor som i princip har med allt att göra en matchdag från det man är på väg till arenan tills man lämnar efter matchen.
***
***
Och så köper ni biljett till matchen på söndag och övar på den gamla klassikern i morgonduschen resten av veckan – trasiga skor och torra kex…