Det är nog inte många av er som vet att Sverige faktiskt klättrade ett par placeringar uppåt – till plats 24 – på UEFA:s klubbrankinglista i början av december förra året.
Rankinglistan ger i sin tur ett mått på hur framgångsrik en nations klubbar står sig i konkurrensen med andra nationers klubbar med medlemskap i UEFA.
Samtidigt är listan ett underlag för i vilken omgång en nations klubbrepresentanter går in i gällande UEFA:s mästerskapsturneringar.
Samt att rankingen är underlag för på vilken halva en klubb hamnar när det närmar sig slutomgångarna i kvalen till själva huvudturneringarna – Champions League och Europa League (möta sämre alt. bättre lag beroende på vilken halva du befinner dig på).
***
Plats 24 – är typ väldigt dåligt – och Sverige är tämligen fast förankrad i UEFA:s bottenträsk. Så vad har vi då som nation för överordnade intäktsförutsättningar att sikta på gällande möjligheter att sätta upp relevanta, sportsliga europeiska målsättningar?
***
Målsättningar gällande svensk klubbfotbolls europeiska konkurrenskraft, ja. Har ni någon enda gång hört en svensk fotbollsledare ta upp ämnet publikt?
Nej, just det så därför tänker er koefficient i rankingdjungeln kasta ut lite fredagsben att fundera över nu när ”vi” senaste månaden fått dels ett beslut om att bygga en ny arena, dels att det nu i veckan blev klart med nya tv-avtalet (2011–2115).
Fredagsbenen är egen fotbollarenas kommersiella möjlighet samt tv-avtalets kraft – två komponenter som enskilt är extremt avgörande för möjligheten till konkurrenskraft, nationellt såväl som i ett europeiskt perspektiv.
***
För några år sedan gjordes en studie gällande klubbfotbollens intäktsströmmar i Skandinavien där Holland utsågs som en referens-/kontrollmätningsnation.
Studien kom fram till att det gällande enskilda elitklubbars biljett- och sponsorintäkter (en klubbs stora, egna intäktsunderlag) var ganska lika mellan de fyra länderna och då viktat mot respektive nations befolkningsunderlag. Vi pratar om snittvärden per klubb alltså.
En tredje stor intäktskälla för klubbarna är – tv-avtalen och här var det en nation som stack ut i studien och det var – Sverige.
Inte på ett positivt sätt, tyvärr. För studien visade entydigt på att svenska elitklubbars individuella tv-intäkter via centralt framförhandlade tv-avtal inte stod sig väl mot Norges, Danmarks och Hollands dito.
***
Att förutsättningarna nu ser bättre ut för att svensk klubbfotboll skulle kunna sätta upp en egen, högst rimlig sportslig målsättning: att klättra förbi Norge och Danmark på UEFA:s ranking inom några år? Någon?
***
Veckans framförhandlade tv-avtal blir de facto (om nu medias redovisning av totalpotten för SEF-klubbarna stämmer, dvs. att nivån blir ungefär densamma som den varit under senaste tv-perioden) inte en av de tunga hävstänger av framtidsmöjligheter man kanske hade hoppats på inom ”familjen”…
***
Och här kommer en teori:
Kan det vara så enkelt att det finns en direkt korrelation mellan UEFA:s rankinglista sportsligt ställt mot en europaranking gällande varje nations arenastandard? Och om man dessutom slänger in en tredje ranking – ”tv-ranking”, dvs. tv-avtalens kraft nedbrutet per klubb och land – var skulle Sverige hamna på en sådan europaranking?
Utan någon som helst vetenskaplig förankring så misstänker arenabloggen att Sverige jämfört övriga Europa även skulle vara på plats 24 gällande arenastandard samt på plats 24 gällande enskild klubbs intäkt från centrala tv-avtal.
***
Att Hammarby gör en omstart i år är en sak. Att Hammarby kommer att spela på en av UEFA högklassad arena om fyra år en helt annan.
Måste vara en helt annan för elitfotboll handlar väl om att spela på en så hög nivå som möjligt utifrån förväntansgraden hos, och intäkterna från, dem som pröjsar cirkusen, supportrar och sponsorer?
***
Så egen arenas kommersiella möjlighet i sig ger den enskilda klubbens möjlighet att bidra till sin egen nations strävan att klättra uppåt på UEFA:s klubbranking.
Alltså, om Hammarby exempelvis, bara skulle kunna fördubbla sitt publiksnitt på nya arenan ger det enskilt en ekonomisk hävstång för klubben som ett fåtal andra klubbar i Sverige mäktar med.
Samtidigt – om det går som supportrarna och sponsorerna tänkt sig, det vill säga bra och kanske bäst då och då – kommer Hammarby och några kollegor i Allsvenskan att bli de klubbar som kan – skriver kan – bli några av de lokomotiv som drar hela nationen uppåt på UEFA:s rankinglista.
***
Att det förutom tv-avtal och sin egen arenas intäktsmöjligheter tillkommer en miljon andra komponenter för att lyckas sportsligt vet ni alla – och som arenabloggen elegant bortser ifrån…
Arenabloggens slutpoäng idag är dock:
Vi som enskild klubb har fått en framtidsmöjlighet (inte en sanning utan en möjlighet) av två som beslutats om senaste månaden. Det är bara att hoppas att arenamöjligheten förvaltas på bästa möjliga sätt med bästa möjliga förutsättningar.
Sedan är det upp till svensk klubbfotboll på elitsidan att i varje fall börja prata visioner och målsättningar för klubbfotbollen i stort, utanför rikets gränser.
***
Men ett pekfinger i UEFA:s rankingtabell idag ger ett glasklart betyg på Sverige som klubbfotbollsnation.
Tyvärr, för ju längre tid som Sverige harvar runt i den europeiska korpdivisionen, ju fler svenska ungar kommer vi att se som rankar Barcelona, Man U och Milan högre än Hammarby (och kanske även några skinnklubbar runtom i riket...).
Vi kan tycka vad vi vill om att ungar har en utländsk favoritklubb före en svensk men redan idag bryter de här ”barnrankingresultaten” igenom i undersökningar. Men konsekvenserna av de resultaten på sikt får någon annan än arenabloggen analysera.